18 februari

Allt kan inte helas på en gång. Utan allt helande har sin process utifrån den individ som det handlar om. En del är redo att ta stora kliv direkt, andra föredrar mindre, ibland behöver man i sin process stanna upp och vila och helt låta det som skett sjunka in innan man är redo för ännu ett par steg i denna process. Det är tillsynes väldigt lätt att stå utanför en process se den och studera den, men det kanske inte alltid är lika lätt då man är i den eller är en del av den. Men följer man sin egen takt, lär sig känna känslan för vad som är på gång så kan man också lära sig att följa dess skede följsamt utifrån sin helandeprocess. För inte är det av vikt att detta går fort och blir snabbt överstökat, risk finns att man då åstadkommer ett hastverk och sen snällt får kliva tillbaks till samma process igen. Nej att följa skedet i sin egen takt, att låta allt ha sin gilla gång och det blir ordentligt utfört är det viktigaste. Det bästa är att vi har hela livet på oss att utföra denna process och skulle det behövas så finns det ju ett livet efter livet. Livet är en helande process.