8 januari

Idag vaknade vi till ett helt vitt Göteborg, så det har fallit en och en annan flinga under natten. Det ser både mysigt och vackert ut, så man får ju njuta av det så länge det ligger kvar. I bakgrunden hör jag teven (super nanny) och i ögonvrå från kontoret ser jag Monika i soffa med sitt morgon kaffe. Skönt att hon är hemma igen, även om det är tomt på dagarna så är det när man sover som det blir påtagligast - konstigt. För då sover man ju, men jag har sovit mycket godare i natt med Monika vid min sida och de sista två nätterna har varit lite sömnlösa och klarvakna. Så man kan väl säga att närvaron är minst lilla viktig som det umgänge som är. Det känns lugnt och skönt att ha henne hemma igen, nu får jag sluta med risk att bli tjatig och byta ämne. Nu är det ju äntligen vardag igen och allt går tillbaks till sina gängse banor, idag börjar sjukgymnastiken och det ska bli så skönt att få komma igång med den igen. Jag vet ju vilken liten kick den är och hur bra jag mår av den. Man känner sig nästan fysiskt odödlig efteråt. Jag har visserligen försökt träna så mycket yoga som möjligt under helgerna, men det blir ju lätt att man bara tänker att man skall om man inte inte har det som rutin att göra det varje dag. Så vissa perioder har det gått bra andra mindre bra. Sen blir ju sjukgymnastiken på ett annat sätt och man pressar sig lite mer än då man ligger här hemma på golvet. Fast så är det ju även när man går på yogapass, så jag får nog gå in på Skandinaviska yoga skolans hemsida och se om jag inte kan boka mig för något pass under våren. Nu känner man sig som supermen och blodet pulserar runt i kroppen med en intensitet och styrka. Sjukgymnastiken är fantastisk inte endast ur ett fysiskt perspektiv, utan även utifrån ett psykiskt. Man får en väldigt go självkänsla och säkerhet av att klara av dessa pass och få igång flödet i kroppen, så just nu mår jag f..., för bra. Det ger verkligen en kick som påverka en på alla plan och ur alla perspektiv av ens väsen. Jippi! Att jullovet är över. Däremot så kan jag ju erkänna att det var lite mindre supermen över mig i förmiddags och nog lite oroligt över att man skulle iväg igen. Underligt att det kan vara så till något man mår så bra av och har längtat till, men det var väl det att jag inte haft några företagande på länge och nu skulle man vara någonstans efter utsatt tid. Jag kan ju inte annat säga att hösten naggat lite på min säkerhet och den jag är, och skapat lite oro och rädsla. Såsom när jag skulle dit så var ju rädslan för att känna symtom och påverkan där igen, så jag fick öva mental träning enda tills jag satt på bussen och då äntligen släppte det. Denna rädsla som ger en känsla av att man skall känna symtom är nästan värre än när man hade symtom. För då kom de ju och man fick förhålla sig utifrån dem, men nu kommer de ju inte utan endast en "fantom känsla" av att de kommer och så uteblir de ... fast det känns som det kommer - mycket underlig upplevelse. Man har ju hörtalas om fantomsmärt, men fantomkänningar har jag aldrig hört någon som har ... utan att det i så fall gått under hypokondri. Herre Gud, det lät ju inte bra, får se till att sluta med de här dumheterna. I vilket falls som helst så jag övertygad mig om och om igen att det enda jag kände av var min egen rädsla, vilket hjälpte en stund men så var gjorde sig kroppen bered igen på att känna symtom. Jag får nog skapa en trigger och programmera in den emot denna rädsla över detta som inte ens existerar i min tillvaro längre. Där ser man hur lätt kroppen lär sig vissa saker och hur mycket svårare det är att lära bort det, nästan som det satt inpräntat i cellerna - cellminne. Ja, ja jag har ju jobbat med en del andra cellminnen så varför inte hugga in i lite färska sådana. Ja, ja nu har jag väl tjatat tillräckligt om detta, här och nu så känner jag mig som SUPERMEN! För övrigt så anmälde jag och Monika oss till yogaklass under våren, ska bli skoj att få börja på yogan igen efter fått stå över denna höts och väldigt skoj att Monika skall hänga med så vi gör detta ihop - Tillsammans. Så hette en film som både jag och Monika uppskattade mycket som jag gärna rekommenderar om ni har trist någon kväll. Svårt att inte skratt åt och svårt att inte bli berörd av. Jag blir glad i hela mig bara jag tänker på den. Tillsammans vacker filmtitel och vacker livsstil. Min svägerska tycker att Det andliga Sverige verkar lite Tillsammans och hon tycker den ekologiska butiken Fram som vi handlar i verkar lite Tillsammans, man kan nog inte göra annat än håla med henne om att hon har lite rätt i det. Tillsammans ... vacker ord och bra form av sammankomster och samverkan i livet. Vi borde nog vara lite mer Tillsammans och låta situationer i livet bli lite mer Tillsammans. Tack Annette för inspirationen till dessa rader. Ja, Annette så heter min svägerska. Då var man hemma igen, efter en kväll på SSG, vilken Monika och jag besökte tillsammans. Kvällen seans hölls av Urszula Bergman, roligt var att det var väldigt många människor där som tillsammans skapade en trivsam och lättsam atmosfär. Skoj att träffa spiritualistiska vänner som man inte sett på ett tag och en del som det kändes evigheter sedan man såg - kära möten. Jag går dit mer för gemenskapen än för seanserna, men visst skapar de också gemenskap och i kväll var Urszula både skicklig och underhållande. Hon nådde även fram till många med de andar som kom och hade hälsningar till anhöriga i lokalen. Under tiden som jag inte orkade eller kunde gå på likande sammankomster saknade jag verkligen att få vara i denna energi och denna gemskap. På vägen hem gjorde vi min lilla frus favorit hobby ... tvättade Forden, så nu är den ren och fin, och silvrigt blänkande. Vårt liv är nog lite alá Tillsammans, men hellre dä än ett leva som Dallas eller Falcon creast. God natt och sov gott. Hasse

Kommentera här: