Många undrar vart världen är på väg och jag får många frågor om detta. Många som känner sig helt maktlösa inför alla våldsamheter världen över som vi matas med. De undrar vad andevärlden har att säga om detta, men andevärlden undrar vad vi har att säga om detta. För det är vi som måste göra något åt saken. För inte kommer varken Gud eller andevärlden komma med ett trollspö och vifta för att skapa fred. Att tro något sådant är verkligen att lämna ifrån sig ansvaret och smita undan.

 

Jag ser själv hur våldet bara sprider sig, blir allt råare och vanligare - Alltifrån på politisknivå till på individuellt plan. Jag ser hur vissa vindar blåser över världen, utan att nämna dem vid namn. Visst blir man rädd … men rädsla föder rädsla, och i rädslan så föds och göds ännu mer av detta mänskliga vansinne. För våldet är en produkt av rädsla, och då det endast finns två grundkänslor – rädsla och kärlek. Så är det endast utifrån den ena eller andra som vi kan agera och hantera situationen.

 

Många undrar vad är meningen med det här? Finns det någon mening eller är allt detta våld endast totalt meningslöst, lika meningslöst som det känns?

 

Jag tror att vi bör börja med att fråga oss – vad är meningen med livet? Är vi här på semester för att sola och bada eller för att ta del av livets skola och dess lärdomar? Självklart är vi här för att lära och utvecklas. Jorden är vårt gemensamma projekt och uppdrag. Men som i alla projekt så dras viljorna i olika riktningar, styrs av olika påverkningar och erfarenheter. Allt som sker, sker i växling mellan rädsla och kärlek.

 

Vi kan välja mellan rädsla och kärlek, för även om rädslan då och då kommer över mig så försöker jag agera utifrån kärlek. Tillbaka i tiden så kände jag mig helt maktlös såsom så många gör. Såg inte att jag som individ hade någon möjlighet att påverka något i detta sammanhang. Idag ser jag det som mitt ansvar att agera och påverka. För kraften som skapas av kärlek är mycket starkare än den som skapas av rädsla. Visst! Då borde kärlekens kraft vinna lätt, även jag tänkte så tillbaka i tiden och tyckte det var ett löjligt resonemang. Men det handlar om att vi är för få som agerar av kärlek för att den kraften ska kunna vinna över rädslanskraft och påverkan. Jag vet idag vilken enorm kapacitet vi har inom oss, på gott och ont. Men ju fler av oss som handlar utifrån känslan kärlek, ju närmare kommer vi målet - fred på jorden. Det finns endast ett motgift till rädslanskraft och det är kärlekens.

 

Under många år läste jag inte dagstidningar för jag vill inte bli en del av allt det elände som det skrevs om. För att kunna hålla mig i den positiva kärlekskraften, för att med den kunna påverka min omgivning och yttre värld. Jag läser idag dagstidningar, men blir inte längre nedslagen av den kraft som den sänder ut. För jag är så stark i mig själv och jag vet att inget är hopplöst. Jag vet att jag kan påverka med min person och den kraft som jag som individ sänder ut. Detta gör mig stark och hoppfull inför framtiden. För visst kommer det goda och kärleksfulla vinna.

 

Det hjälper dock inte att klä den kraften i endast ord om kärlek och skenheligt påvisa sin godhet. Utan kraft måste komma rent och ärligt från hjärtat. Det räcker inte att säga en sak och sedan agera på ett helt annat sätt. Vi måste vara uppmärksamma på att tanke och känsla går hand i hand för att uppnå detta.

 

Jag vet att varje person som förändrar sig själv och verkligen går in i den altruistiska/universalistiska kraften och dess utveckling påverka sin omgivning – den yttre världen. För oavsett om vi vill inse det eller inte så är den yttre världen endast en kollektiv spegling av allas inre världar. Med denna tankegång så är det enkelt att förstå, att varje person som förändrar sin inre värld också förändra den kollektiva speglingen. Men även om detta är lätt att förstå, så är det inte alltid lika lätta att agera och handla utifrån. I detta ligger den stora utmaningen, möjligheten och utvecklingen.

 

Jag ser det inte som hopplöst, oavsett hur våldet breder ut sig över världen. Jag tror att vi människor måste ha det på ett så tydligt sätt så vi inte kan låta bli att bry oss och ta vårt ansvar i det hela. Jag är även av uppfattningen att ju närmare vi kommer denna förändring och dess paradigmskifte, ju större blir avståndet mellan dessa motpoler – kärlek/gott och rädsla/ont.

 

För endast vi kan göra något åt detta och inget vi kan förvänta oss att någon annan ska ordna upp. Det är endast vi tillsammans som kan uppnå detta mål, genom var och ens inre förändring. Yttre fred skapa genom inre frid – inre frid ger yttre fred.

 

Med kärlek

Hasse Nyander