14 december



Jag har säkerligen skrivit det förut, men vi har en så himla vacker lägenhet, så jag kände mig så glad och tacksam när jag kom hem för en stund sedan. Så tacksam över att jag har den förmånen att få bo i denna vackra bostad som jag känner mig mer hemma i någon annan tidigare bostad, fast kanske beror den känslan på  att jag verkligen kände mig hemma i mig själv när vi flyttade in här, inga minnen av ensamhet eller minnen sökande efter det man saknar i livet. Sen var jag ju himla tacksam över att ha med mig min dator som jag varit uppe på HIT och hämta och som Broder Daniel har fixat till så att den är virusfri igen. Skönt att få komma ut en stund och sedan vara uppe på jobbet, även om jag bara var där för att vända. Daniel höll kurs och hans elever verkade muntra inne i salen och så skrek i rena glädje ropa därinne. Kom uppmande Daniel och sprang in, och när jag kommer in så ser jag hur de leker med det dansande bordet och att det precis tog lite fart. Ja, bordsdans är ett upplyftande litet fysiskt fenomen som ger mycket skratt och tjo & stim. Vi har även haft en lugn och trevlig helg med mamma som åkte nu på eftermiddagen. Hon påvisade även hon att hon lärt sig en del om tacksamhet det sista och fastän det sägs att det inte går lära gamla hundar och sitta så tror jag det. Det handlar nog mer om de vill eller inte, eller helt enkelt blivit för bekväma med det som har varit gångbart i livet. Hon var skön (mamma) när det påvisades hur återhämtat jag blivit och tyckte det här vågar jag nog inte säga till mina syskon för de kommer nog aldrig tro på att du har varit så sjuk som du varit, de kanske tror att jag har ljugit om det. Egentligen inte så underlig tankegång för vi sitter ju alla med inlärda normer och begränsningar för vad som är möjligt eller inte möjligt. Fast sen tyckte hon att min moster Birgit var det ju ingen fara att såga något till, för hon skulle förstå. Sen skulle hon säga det till en ingift moster som är pingstvän, hon tyckte gott att hon kunde höra att healing fungerar och att det är en form av förbön. Så vem vet ett tu tre så har hon sagt det till allihop och kanske hjälpt dem att ändra sina normer och flytta på sina begränsningar. Igår skrev jag ju en kort blogg och jag skrev mycket kort om att jag egentligen tyckte att det var underligt att de höjde en av mina mediciner som ännu inte var upp i sin maxdos. Varför jag inte reflekterade över det hos läkaren var väl att jag inte känt något det sista då de höjt någon av mina mediciner och samtidigt var så lycklig över att få bekräftelse på att jag verkligen hade återhämtat mig så bra som det verkade då jag var på ultraljudet. Men när jag nu höjde denna tablett och blev påverkad av höjningen kändes det så onödigt. Framförallt då man vet hur pass bra jag har återhämtat mig, jag faktiskt över deras förväntningar och förövrigt inte kände av några problem, mer än att min forna fysiska kapacitet inte är tillbaks ännu. Men det kommer den ju göra med träning och åter träning, och väldigt mycket tack vare sjukgymnastiken men också via det vardagliga som stärker min fysisk. Så just nu känns det ju lite B att känna blodtrycksfall för de skall höja en tablett. Det är inget större obehag och jag kan ju intala mig ganska väl att inget kommer hända mer än att jag känner som att jag skulle svimma. För hittills har jag ju aldrig svimmat av dessa känningar. Så det känns ju lite som att kan man nå maxdos så skall man, varken det behövs eller ej. Fast det är ju hur jag ser det, får väl fråga nästa gång jag är på hjärtmottagningen. Gud så skoj det var att få sin dator tillbaks och kunna sitta och skriva på min blogg i hemsideprogrammet som jag använder för min hemsida. Visst det har gått bra att skriva på Monikas dator och det har inte inneburit några allvarligare äktenskapskriser via det, men det är ändå skönt att få sitta på min plats vid min dator. Ja, vi är nog lite bortskämda på den punkten, men lite bortskämda får man gärna vara. Sen är det ganska så mysigt att hon har sin arbetsplats och jag har min och att vi kan sitta där och arbeta samtidigt, och inte behöva turas om såsom vi hade det förut och har behövt ha det de senaste dagarna. Sen kan jag ju från och med idag åter lägga ut texten på min hemsida och endast se den andra bloggen som en extra blogg. Nä, ni nu får jag nog pausa lite, fastän detta var så himla skoj, annars kanske det slutar med att dagens blogg blir en bok.


Nu har Monika kommit hem, vi har ätit lite kvällsmat och sedan tagit upp den redan barrande gran från källaren - allt är precis såsom det skall vara. Med stor omsorg och glädje så har vi klätt den och suttit förstummande och sagt att det är det vackraste gran vi någonsin sett - precis såsom man säger varje jul. Vi reser ju bort nästa helg, så nu hinner vi ju njuta lite av gran, dess doft och dess fägring.

Kommentera här: