Älskade vardag, idag är du här. Jag tänker njuta av att du är en dag som alla andra, utan att missa alla små under och mirakel som sker runt oss i denna vardag, utan att missa alla öppningar och möjligheter som kommer till oss dessa helt vanliga dagar. Här är jag, redo att leva livet och känna mig levande.

Idag blev det på dagen en rejäl långpromenad ner via Aschebergsgatan och förbi den urspårade spårvagnen, bort till Masthugget, upp till jobbet och hem. För alla kan det inte säger så mycket, men det är lång promenad även om man är helt frisk. Fantastisk att jag klarade av denna promenad och till köpet i denna kyla som varit här under dagen. Det är knappast jag kan fattar själv att den enda påverka som blir är mina ömma benmuskler som säkerligen kom få lite träningsvärk. Vi var uppe på jobbet och för att se till så att blommorna fick sin omvårdnad och att det såg bra ut för övrigt. Det ska bli så fantastisk att få börja arbeta igen, och det var en ren njutning att bara få vara där en stund idag och insupa atmosfären. Jag har den mest fantastiska bostad och en helt fantastiskt arbetsplats, Gud vad tacksam jag känner mig för att få känna så. För de är ju definitivt de båda platserna som man spenderar mesta delen av sin tid och då få ha det så bra är en ren fröjd. Så jag har inga problem allas med att känna tacksamhet här och nu och låta mig fylla med denna tillfredställda känsla.

Tacksamhet är världens lön.

Jag har inte haft minsta lilla tanke på att få några backslag, såsom jag fick förut då jag hade överansträngt mig, förrän Monikas syster idag frågade om det gått bra med julturnén utan att få några sådana. Delvis har jag ju inte fått några vilket är bra, men sedan att jag inte ens undrat över om jag skulle få några är ju ännu bättre, såsom om det inte ens fanns i min tankevärld att skulle kunna bli så. Positivt utveckling mentalt från att gå och vara rädd att få backslag.