Jag förstod igår kväll att det tillkommit en ganska stor missuppfattning om mitt tillstånds orsak och verkan. Även om jag tycker att jag har delgivit bra både här eller till dem som jag mött. Visserligen finns det ju en viss forma av censur i det hela från min sida utifrån var min integritet går, men framförallt sådant som jag vet min närhet ser som allt för privat för att delge här eller till dem jag möter, så vissa pusselbitar har jag ju i det hela som ni inte har, men de tror jag att ni förstår och har förståelse för. Jag har nämligen haft lite svårt att förstå och hantera när folka pratar till mig som om jag vore utbränd eller ger mig råd som om jag skulle ha utbrändhetssymtom. Jag gick in i väggen år 95 och det tog många år innan jag var tillbaks i arbetslivet, det tog sedan många år innan jag funkade i hjärnan och orkade som jag gjorde tidigare, men jag gör det nu och det har jag ju sett att långt ifrån alla utbrända gör. Jag skall inte här lägga några aspekter i varför de inte gör det. I nuet kan jag ju här delge att jag har ingen utbrändhetssymtom, jag är väl medveten hur de var utifrån att jag fick leva med dem i många år. Så vad jag insåg den stor missuppfattningen var, är att en del tycks tror att jag fick hjärtfel eftersom jag var trött, men det är ju helt tvärtom - jag var/är trött för jag har hjärtfel. Vilket för mig blir en stor skillnad. Mitt grund problem är ju Dilaterad kardiomyopati = Vid dilaterad kardiomyopati är hjärtats pumpförmåga försämrad, vilket leder till att kammare och förmak blir förstorade. Andfåddhet och ödem utvecklas. Det venösa trycket stiger vilket gör att man kan se fyllda blodkärl i halsen. Röntgen visar förstorat hjärta. Ultraljud av hjärta visar sänkt rörlighet i vänster kammare. Behandling är saltrestriktion i kosten, digitalis, diuretika, ACE-hämmare och betablockare. Hjärttransplantation görs ibland.

Denna vecka har givit mig rent fysiskt påtagliga tecken på min tillfrisknad. Jag har fått tillbaks cirkulationen så mina fingrar och tår återigen är varma, från ha varit som små isbitar och jag har hela livet haft problem med att ha för varma skor eller sova med täcket på för jag är så varm - så är det igen. Jag har fått tillbaks orken hade inga problem i torsdags att vara med på hela ljusbärareträffen och hålla en timmes långt föredrag, med ett antal frågor som inslag - vilket ingen utbränd hade kunnat utan alla frågor hade verkligen i det läget tröttat ut. Var pigg när jag kom hem, var pigg dagen efter. Igår var jag igång från kl. åtta på morgon tills jag kom hem typ halv åtta på kvällen. Jag kunde vara med på hela kursdagen utan att vila. Visserligen så hade jag endast hand om Ulla som skulle certifieras, vilket jag tänker skriva om i ett litet eget avsnitt. Idag är pigg som en mört och känner inga bakslag, vilket jag skulle gjort en tid tillbaka och framförallt hade jag inte ens orkat med en sådan dag då. Jag ser ju hur jag hela tiden får tillbaks min kraft, min ork och hur kroppens funktioner blir bättre och bättre. Hur hjärna orkar med och hänger med mer och mer, allt eftersom mitt hjärta blir bättre. Så jag tänkte tillåta mig att via denna resa bli frisk och alert igen, bli en kis med fart och fläkt runt sig såsom han är och trivs att få vara. Personligen far jag illa av när jag inte får vara i denna rörelse som jag trivs att få vara i. Resan dit är inte klar än och kommer ta ett tag, men det är den vägen jag vandra på tillbaks, inte utifrån några generaliserande utbrändhetssymtom från andra. Jag har i månader fått följa mitt förlopp och gått igenom allt tänkbart eller icke tänkbart med de jag mött via skolmedicinen och det stämmer bra med de fragment jag fått från andra sidan det sista året och de insikter de delger mig i nuet, vilket jag delgett de flesta "trådarna" här. Om ni varit med på sidan så har ni läste om hur jag såg orsaken som en väv och att man fick dra tråd för tråd i denna väv för att bli av med hela verkan. Monika min sambo är väldigt överbeskyddande och som ni förstår väldigt orolig för att något skall hända mig, hon har landat i min tillfrisknad och inser att hon inte behöver "vakta" över mig längre så att jag inte tar ut mig. Vilket gör att jag får vara så frisk som jag är och för att få fortsätta att bara bli friskare å friskare. Sen under resans gång har det varit väldigt skönt att ha all hjärtpersonal och sjukgymnaster till mitt förfogande som i ens sjukdomsbild faktiskt har sett till min tillfrisknad och tänjt på gränserna för vad jag får eller inte får, för de är ju inte rädda för att jag skall ta i och bli alertare, utan för att jag inte skall slita på själva hjärtmuskeln. Vilket i princip endast konditionsträning gör, vilket man lätt kan överföra till vardagen vilket som är skadligt för mig eller inte. Jag tänker avsluta detta avsnitt med KG Hammars ord, som jag också skickade med min elev igår på vägen genom hennes mediumskap.

Vår värld behöver inte människor som begriper varann utan människor som begriper att det finns så många sätt att vara människa på.

KG Hammar

Här emellan kom lite lunch, Monika tog tåget till Kalmar och själv hade jag en energimässigt hög healing meditation i sängen som kändes go. Jag kan inte påstå annat än att jag var i en healingbehandling, men det delgavs mig ingen information eller några insikter under tiden.

Det var väldigt skoj att få kliva upp igår, även om jag inte direkt är någon morgonmänniska. Visst undrade jag lite hur det skulle gå att vara med hela dagen, men det fanns ju behandlingsrum som jag kunde gå in och lägga mig och vila i om det skulle behövas. Jag fick det stora nöjet att leda meditationen på morgonen och det kändes skönt att få sitta där och leda bort en hög elever igen och framförallt att få vara i den samvaron igen. Sen var det dags för Ulla att göra sitt skriftligaprov som består av 20 frågor om mediumskap, som hon vara tvungen att få minst 90 % rätt på. Det blev lunch och efter den så gav hon Staffan Pettersson som var med som medcertifierande medium en privatsittning. Sen började de komma som skulle vara med på slutprovet som är att hålla en seans och för att den skall vara godkänd så skall minsta 6 länkningar blivit tagna. Först nu skulle hon få veta vilka prov hon klarat eller inte klarat, så visst ligger det lite spänning i luften efter en certifieringsseans. På det skriftliga provet hade hon ½ fel. Hennes privatsittning till Staffan blev godkänd så hans namnteckning fanns redan på certifikatet och själva seansen klarade hon galant. Så med stor nöje kunde jag gratulera henne och räcka över certifikatet, så nu finns det i Göteborg ännu ett certifierat medium. Jag är väldigt glad och stolt för att jag har fått vara med på Ullas resa och fick vara en av de som gick i god med mitt namn på hennes certifikat, för det råder inte det minsta lilla tvivel i mina ögon om att hon inte kommer bli ett utmärkt medium och göra allt för att vara korrekt i sin yrkesroll. Så jag önskar henne ännu en gång lycka till på vägen. Vill ni boka en tid hos Ulla kan ni gå in på min sida som heter elever. Där finner ni även andra elever till mig som är certifierade eller under träning.

Tack gode Gud för min återhämtning och för att jag verkligen får känna mig så mycket bättre hela tiden, snart är detta ett minne blott och ännu några år framåt kommer jag känna ännu större tacksamhet över att jag fick vara i detta tillstånd denna höst. Troligtvis då också förstå och se effekt av periodens verkan. Dess orsak tycker jag nog faller på plats hela tiden. Vart leder resan? Vart har den hamnat då? Endast framtiden kan påvisa på detta. Så helt enkelt den som lever får se.