13 februari

Är sjukdomar av ondo? Vi människor i vår fysiska form relaterar ju ofta sjukdom som något ont och dåligt som drabbar oss. Försöker med läkares hjälp finns orsaker till dess uppkomst och via våra tankar komma fram till hur vi har misskött oss, om det är genetisk, vilken fara vi har utsatt oss för, vem som är boven till det hela, osv. Varför drabbar detta oss? Varför drabbar detta mig? Men många som genomgått ett svårt sjukdomsförlopp finner ofta en mening i det och vad det hade att ge, inte alla men många. Precis som om något annat skett med oss än den så kallade sjukdomen. Det första jag landade i när jag fick beskedet om hur sjuk jag var i höstas, var känslan av att befinna mig på exakt rätt plats och i rätt situation - alltså så skulle jag vara sjuk och ligga på sjukhus. Inget som gick utanför planen, för då hade jag känt att jag borde inte vara här, utan någon annanstans. Utifrån denna känsla så tror jag det var lättare att acceptera där jag befann och hur situationen såg ut. En väldigt bra början på det hela tycker jag. Jag fick vara med om mycket via denna tiden, uppleva mycket och många olika möten på många olika plan, har med erfarenhet och kunskap som jag kommer bära med mig resten av mitt liv som Hasse Nyander - kanske visdom som kan hjälpa mig och andra i kommande liv. Jag var ganska medveten i situationen och studerade den även så i och med att min tid inte upptogs av vad jag kunde gjort för att inte hamna här eller huruvida jag skulle överleva eller inte. Jag var i rätt situation alltså kunde jag inte gjort något för att inte hamna i denna situation. Jag visst redan under våren att jag skulle vara sjuk till hösten, men inte hur sjuk och tur var väl det. Den insikt hjälpte mig väl också att falla på plats i nuet och gilla läget. Jag var ju inte heller rädd för att dö, utan såg det då mer som det var Gud allena rådande över, men med facit i hand så ser jag ju att jag själv gjorde ett medvetet beslut att stanna, fast jag inte insåg det när jag gjorde det. Jag tror att jag i andra fall kunde gått över, utifrån att vi ibland lägger in olika utgångar i vår jordiska planering. Men jag ville fortsätta och fullfölja mitt uppdrag på jorden. Jag blev med höstens utveckling och lärdomar allt mer taggad att komma tillbaks till livet och mitt uppdrag. En av de första gångerna när jag hade börjat jobba lite, så kom Horus som är en av de som vägleder mig från andra sidan. Han gav mig andlig inspiration: Alla skall den vägen gå. Via den helande porten. Ingen slipper undan. Förr eller senare så står man inför den och kan bara välja mellan att vänta eller kliva på. Jag har genom höstens förlopp och då jag återblickat via de sjukdomstider med lite mer allvar som funnits i mitt liv. Att de är inte något som drabbat mig, de är möjligheter som givits till mig eller som andevärlden belyst det i våras en gåva som skulle vara en kort tid. Möjligheter till utveckling och lärdom, öppningar till nya dörrar. Kanske är det dags att vi börja se att sjukdomar inte är något elände som drabbar oss och tar livet ifrån oss utan tvärtom. Jag kan mycket väl känna att jag gått genom en helande port i min helandeprocess under hösten och via det skedet kunnat avslutat denna inkarnationen om jag önskat så. Men nu ville jag tillbaka till livet och dela med mig av de erfarenheter som detta inneburit för mig. För kanske är det så att sjukdomar är en av livets största möjligheter, till lärdom och utveckling, en öppning till att kliva in i den helande port och helas på ett djupare och på själslig nivå. För att sedan vara helad på ett annat plan än vi är vana vid med healing, men att det sedan ger en annan form av livskvalitet och rikedom som vi då vi passerat över till andra sidan kommer uppskatta. Jag kan ju säga att det var först då jag på 90-talet gick in i väggen och blev utbränd som jag började ta dessa lärdomar som sjukdomsbilder ger, sen fick jag via de cystor som växte i mitt käkben en hel del utveckling och även där ett stort egenarbete för att de inte hela tiden skulle uppstå nya, och nu via mitt hjärta något som gör att jag faktiskt känner mig friskare än jag någonsin gjort. Tittar jag längre tillbaks så finns ju den tunga frågan - Varför drabbar detta mig? Inte minsta nyans till att se att det var en av livets mysterium och stora möjlighet att få ut mer om livet. En av de fördolda spelreglerna i livet spel, som endast ett fåtal kanske sett igenom och förstått. Likväl som en del som har kunskap om hur de universella lagarna funkar och spelar med dem. De universella lagarna är vad man populärt kallar the secret idag eller att lika dras till lika. Jag skulle nog inte kunnat med att skriva om sjukdomar på detta sätt om jag själv inte varit i situationen att vara riktigt sjuk och rört mig i dödens gränsland, men nu känns det som det gers mig lika stor rätt att uttrycka mig på detta sätt som det ger dem som beklagar sig över vad som drabbat dem och endast se det negativa med sin sjukdom. Jag har inte endast dragit dessa paralleller via mina egna sjukdomar, utan även sett via dem i min närhet, vad det som tillsynes ur jordisk perspektiv tog - egentligen gav. Kanske inte det vår mänskliga form ville ha, men det gav på ett annat sätt som kanske endast själen kan förstå i vissa lägen. Jag skulle helt enkelt avslutningsvis vilja avsluta min text med att det finns inget i livet som inte ger mer än det tar. Så ett råd från mig är att inte ställa frågan "Varför drabbar detta mig?" utan vad har det att ge, vad finns för möjlighet och öppningar i denna situation. Kanske ser ni inte det just då ni är i situationen, men med facit i hand kommer ni att se och förstå, om så inte annat förrän ni har klivit över till andra sidan och åter är i er själsliga vishet.

Kommentera här: