12 januari
Denna höst gav mig personligen väldigt mycket, även om den inte gav det jag trodde den skulle ge, så jag sitter här nu mer än förnöjd över dess förlopp. För ibland ger ju livet mer och bättre saker än de vi förväntar oss att de skall ge. Nu handlar det just mest om resan tillbaks för min egen del, resan till min egen vardag. Hur vill jag att min vardag skall se ut är väl min största frågeställning? Hur gör jag för att påbörja vandringen emot något som kommer ta år innan det manifesteras helt i min vardag? Men stegen har redan börjat så egentligen så skall jag nog inte undra så mycket, utan bara med tillit följa dagarna och dess flöde och inspiration så hamnar jag nog rätt där framme i slutänden. För en stund lämnar jag det hela i Guds händer och har tillit till att få den vägledning som jag behöver på vägen.
När jag kom upp på mitt jobb idag, så hann jag inte mycket mer än sätta mig ner och börja ladda inför dagen, så kom en stark och tydlig andlig inspirations text till mig. Jag blev också mycket förtjust då den kom från Horus som jag faktiskt skrev om häromdagen och som jag tyckte mig inte ha märkt av på ett tag, men han smyger väl runt mig och kliver fram då det behövs. För den jag känner mesta av är ju Hakon. Den andliga inspirationen handlade om en helande process, som vi alla förr eller senare skall hamn i. Det går inte välja bort bara skjuta på framtiden, men först och främst så skall man ju vara redo för denna process. För inget helande kan ske utan att man själv är redo för det. Här kommer texten som kom via den andliga inspirationen.
"Alla skall gå den vägen. Via den helande porten. Ingen slipper undan. Förr eller senare så står man inför den och kan bara välja mellan att vänta eller kliva på."
Även om livet har många val och den fria vilja, så finns det väl ändock sådant som inte går att välja bort såsom dessa olika processer av utveckling som vi alla måste ta oss igen. Varken det sker i detta livet eller i nästa, så förr eller senare, så är man redo att låta det ske. Personligen så tror jag ju på reinkarnations principen lika mycket som jag tror på det fysiska livets existens överhuvudtaget. Jag skall i denna text inte gå in närmare på det, men frågan är ju hur man förhåller sig till vad som är på riktigt eller inte. Nu är vi dock i ett så kallat fysisktillstånd och måste förhålla oss till att det är på riktigt och det är här och nu vi lever - även om livet i sig är en illusion. Men för att fortsätta vidare så förstår jag ju att den helande process som jag var i under hösten kunde inte väljas bort, jag hade endast kunnat skjutit den på framtiden och det kanske var det jag gjorde med min mentala styrka. För jag kände ju först i augusti att det var dags att söka för de dilemman som hade uppkommit, fast det handlade nog mer om att jag var redo att ta den helande processen. Så med denna text i min hand förstod jag att andevärlden endast hjälpte mig att skjuta det på framtiden då jag var redo att ta processen, så alltså hade de återigen gjort allt för att hjälpa mig. Svårt i livet ibland att förstå hjälpen då man inte alltid förstår syftet eller orsaken med den hjälp som givs. Men jag har ju lärt mig att förr eller senare trillar ju myntet ner. Jag fick även ett text avsnitt som endast var riktat till mig personligen.
"Du gick inte rakt på men du valde heller inte att vänta. Vägledning kommer ske via mig då du skall vidare i din andliga utveckling. Inte den mediala den får andra sköta. Aron kommer snart in helt i ditt liv med det vet du redan".
Nä, jag gick väl inte rakt på och in genom porten för denna helande process, utan förhalade vägen dit lite och tog lite kringelikrokar men tillslut nådde jag porten och klev in. Utifrån texten till mig själv kan ju förstå att Horus inte lämnat mig utan endast kliver fram vid viktiga skeden i min andliga utveckling och som jag skrivit tidigare så var jag ju väldigt förtjust över hur han alltid välsignade alla elever inför meditationen. Jag har sedan tidigare förstått att andra sidan är mycket mer intresserad av var och ens andliga utveckling än ens mediala, såsom det vore en kunnighet som i det stor hela icke bär på samma vikt. Att Aron var på väg in i min tillvaro visste jag ju och han har föranmält sin ankomst, blandannat via andra vägledare, men han har även fått mig att påbörja ett porträtt av honom i olja. Så nu kommer det bli ännu mer spännande att se bilden växa fram på duken, ändå jag påbörjade den och inte visste vem den föreställde.
Förövrigt så flöt det på riktigt bra på jobbet och jag fick faktiskt en liten kick av att vara tillbaks igen. Så nu känns det ju ännu roligare inför nästa måndag då jag ska dit igen. I augusti/september var det tveksam om jag skulle överleva och nu tar jag stegen tillbaks till arbetsmarknaden - förunderligt underbart. Om jag har förändrats i mitt arbete, vet inte riktig ännu, men jag kan ju säga att jag känner ett helt annat lugn i det även om jag redan var lugn i min yrkesroll - så finns nu ett annat lugn som kanske inte märks , men jag känner det.