Jag är varken befogad eller har inblicken i att förändra någon annan, men jag är befogad att inse att jag kan välja om jag vill ha person i mitt liv eller inte.

Jag äger inte rätten att förändra någon annan, men jag har möjligheten att se situationen och se vad jag kan ta lärdom av den. Det är var och ens egen rättighet att välja om de vill förändras eller inte. Visst kan jag bistå om någon väljer förändring, men det är ändå alltid de själva som måste göra den. Jag kan endast välja om jag vill förändras.

Jag har däremot fått vara delaktigt i många människors förändringsprocess, men själva förändringen har de alltid fått göra själva. Jag har funnits där för hjälp till självhjälp. Ibland skulle man verkligen vilja gå in och ge denna hjälp till självhjälp, men det hjälper inte om inte personen själv är redo att ta och göra denna förändring. Man får snällt bida tiden och finnas där då personen är redo att ta steget.

Man kan ge indikationer till ”förbannelse” men inte hjälper det om inte det lyhörda örat lyssnar. Kanske sår man ett frö, kanske slår man igen en dörr. Man vet sällan hur effekten blir, då man försöker tar steg och avgöranden för andra.

Men min egen lektion finns där alltid att ta om jag är redo, något som jag kan välja eller välja bort.

Är verkligen allt man ser hos andra en spegling av ens eget inre. På ett eller annat sätt ja, enligt mig. Men jag tror det finns en missvisning i det hela, det behöver inte vara en exakt återspegling. Som exempel, man tycker att någon är egocentrisk behöver inte i speglingen innebära att man själv är egocentrisk. Men om vi reagerar på speglingen så slår den an något inom oss – vår egen inre värld. Att reagera på att någon är egocentrisk kan likväl tyda på att man själv inte tillåter sig ta plats och därför upplever personen som egocentrisk, fast det enda personen gör är att våga ta plats.

Jag arbetade väldigt mycket tillbaka i tiden med mina egna negativa tankar och allteftersom jag blev bättre på att inte ha ett negativt tankemönster ju mer reagerade jag på negativa människor. Jag kunde till en början inte förstå detta alls, då jag mer eller mindre hade brutit och eliminerat detta tankemönster hos mig själv. Men på denna tid var jag som besatt av att arbeta med mig själv, så självklart så kunde jag inte släppa denna reaktion. Jag synande den, gick i den … men fann inget. Tills det slog mig en dag att jag reagerade så hårt för att de påminde mig om hurdan jag hade varit. Vilket kändes plågsamt för mig att bli påmind om, med den insikten så var det lättare att förstå speglingen, för att med tiden låta den tona ut. Idag får människor nästa vara hur negativa som helst utan att det bekommer mig, men visst kan bägaren rinna över även för mig då överdosen blir för stor.

Visst kan en spegling vara en exakt reflektion, men när man arbetar med sig själv och dessa speglingar/reaktioner så kan det var bra och lärorikt att titta på nyansen av reaktionen som det ger. För onödigt att arbeta med en egenskap om det är något annat som slår an i en själv av speglingen.

Att förändras är ett val som endast var och en kan ta själva, då de är redo för den. Ingen kan förändra någon annan.

Visst kan vårt sätt och vårt agerande påverka andra till förändring, men endast då de själva vill och är redo för det. Så det ligger en stor och viktig relevans i att vara en bra förebild, trots att man inte ser någon större förändring. För en dag händer det och plötsligt ser man resultatet.

Finns ett yttretryck som tilltalar mig väldigt mycket: Be the change you wish to see.

Med kärlek
Hasse Nyander